Appendix:Swedish corpus/Vagaries. Preface

• 1888, Axel Munthe, Små skizzer: I stället för ett företal; English translation

I stället för ett företal

Instead of a preface

¶ Han som skrivit denna bok är ej någon författare, hans tid hör verkligheten till och har ej givit honom ro att på allvar försöka sig på diktning, och hans håg har för resten begränsat hans bästa tankar och strävanden inom det speciella författarskap, vars läsekrets består uteslutande av apotekare.

He who has written these pages is no author; his life belongs to reality, and does not leave him any peace for indulging in fiction, and, besides, he has for nearly twenty years limited his best thoughts and efforts to that special authorship which has for its only public apothecaries.

Låt mig nu berätta en liten historia från min Parisertid, som först ledde mig in på tankarna att utge dem i bokform.

Now I want to tell you what made me publish this book—what made me write it cannot interest you.

Jag fann en dag sittande i mitt mottagningsrum en ung miss — det var ej svårt att se att hon var engelska — med ett stort paket i famnen.

One day I found sitting in my consulting-room a young lady with a huge parcel on her knee.

Jag frågade henne, vad jag kunde göra för henne, och hon började berätta mig en lång klagohistoria om sig själv.

I asked her what I could do for her, and she began by telling me a long tale of woe about herself.

Hon sade, att ingenting i världen intresserade henne, ingenting roade henne, hon var trött och led på allt och alla och framför allt på sig själv.

She said that nothing interested her, nothing amused her, she was bored to death by everything and everybody.

Hon kunde få allt vad hon önskade, hon kunde resa, varthän hon hade lust, men hon önskade ingenting, hon ville ej fara någonstädes.

She could get anything she wished to have, she could go anywhere she liked, but she did not wish for anything, she did not want to go anywhere.

Hennes liv hade förflutit i lättjefull lyx, meningslöst, gagnlöst och glädjelöst för henne själv och för andra, sade hon.

Her life was passed in idle luxury, useless to herself and to everybody else, said she.

Hennes föräldrar hade släpat henne från den ene läkaren till den andre — en doktor hade ordinerat Egypten, där de tillbragt en hel vinter, en annan Cannes, där de köpt en stor villa, en tredje en sjöresa till Indien och Japan, som de besökt i sin tusentons yacht.

Her parents had ended by dragging her from one physician to another: one had prescribed Egypt, where they had spent the whole winter; another Cannes, where they had bought a big villa; a third India and Japan, which they had visited in their fine yacht.

"Men ni är den ende doktor, som någonsin gjort mig någon nytta", sade hon.

"But you are the only doctor who has done me any good," she said.

"Jag har dessa sista fjorton dagar känt mig bättre till kropp och själ än jag gjort sedan flera år.

"I have felt more happiness during this past week than I have done for years.

Förtjänsten härav tillkommer eder, och jag har kommit hit i dag för att tacka er därför."

I owe it to you, and I have come to thank you for it."

Hon öppnade snabbt sitt stora paket och jag stirrade mållös på henne, medan hon drog fram den ena dockan efter den andra och utan vidare ceremonier lade dem i en lång rad på mitt skrivbord mittibland mina papper och instrument.

She began rapidly to unfasten her parcel, and I stared at her in amazement while she produced from it one big doll after another, and quite unceremoniously placed them in a row on my writing-table amongst all my books and papers.

Det var tolv dockor, allt som allt, och du har aldrig sett sådana dockor!

There were twelve dolls in all, and you never saw such dolls.

Somliga var klädda i åtsittande "tailor-made" resdräkter, andra i blå yachting-kostymer och sjömanshattar, andra i eleganta promenadklänningar med äkta spetsar och stora strutsfjädrar i hattarna och några såg ut i sina magnifika baldräkter och små sidenskor, som om de just kommit hem från en bal i Elyséepalatset.

Some of them were dressed in well-fitting tailor-made jackets and skirts; some were evidently off for a yachting trip in blue serge suits and sailor hats; some wore smart silk dresses covered with lace and frills, and hats trimmed with huge ostrich feathers; and some looked as if they had only just returned from the Queen's Drawing-room.

¶ Jag är ju van att träffa på alla möjliga slags excentriska och besynnerliga typer i mitt mottagningsrum och jag tyckte mig märka, att den unga missens ögon började glänsa på ett underligt sätt.

I am accustomed to have queer people in my consulting-room, and I thought I noticed something glistening in her eyes.

"Ser ni, herr doktor", sade hon med osäker röst, "jag trodde alltid, att jag ej kunde vara till någon egentlig nytta för någon människa.

"You see, Doctor," said she with uncertain voice, "I never thought I could be of any good to anybody.

Jag brukade visserligen ibland sända min subskription till en eller annan basar eller välgörenhetsanstalt därhemma, men allt, vad jag hade att göra, bestod i att jag skrev ut en check i min bankbok och jag kan ej säga, att jag någonsin har känt någon vidare tillfredsställelse för mig själv däruti.

I used to send money to charities at home, but all I did was to write out a cheque, and I cannot say I ever felt the slightest satisfaction in doing it.

Förra veckan föll av en tillfällighet i mina händer en gammal Figaro, där jag läste er artikel om Leksaker i Paris, och sedan dess har jag arbetat från morgon till långt in på nätterna med att klä de här dockorna till de fattiga barnen, ni skrev om.

The other day I happened to come across that article about Toys in an old Blackwood's Magazine, and since then I have been working from morning till evening to dress up all these dolls for the poor children you spoke about.

Jag har klippt till och sytt alla kläderna med mina egna händer, hattarna har jag också gjort, och jag har känt mig så förunderligt glad och lycklig hela tiden, och jag har sovit bättre än jag gjort sedan månader.

I have done it all by myself, and I have felt so strangely happy the whole time."

Jag kommer nu från Figaros redaktion, där jag hade all möjlig möda att få ert namn och adress, och nu är jag här för att säga er tack och lämna er de här dockorna till edra patienter."

¶ Och jag, som hade alldeles glömt bort det där snedsprånget ifrån dagens tunga in på den profana litteraturen, jag såg på det vackra, halvt leende, halvt tårfyllda flickansiktet, jag såg på den långa raden av dockor, som gillande stirrade på mig bland böcker och papper på skrivbordet.

And I, who had forgotten all about this little escapade from the toil of my everyday life, I looked at the sweet face smiling through the tears, I looked at the long row of dolls who stared approvingly at me from among all my medical paraphernalia on the writing-table.

För första och sista gången i mitt liv kände jag den osägliga lyckan av litterär triumf, för första och sista gången i mitt liv var jag medveten om den mystiska makten att kunna röra andras hjärtan.

And for the first and last time in my life did I feel the ineffable joy of literary triumph, for the first and last time in my life did I feel that mystic power of being able to move others.

¶ Vi skickade bort hennes eleganta kupé, som väntade nere vid porten, och den vänliga givarinnan med tre av sina vackraste dockor tog plats i min vagn, och jag kommer väl ihåg, att vi for till Impasse Roussel, till lille Petruccio och hans syskon.

A smart carriage was waiting for her at the door, but we sent it away, and I put the kind donor and some of her dolls in a cab, and I remember we went to see Petruccio.

Jag förstod av hennes blyghet, att det var första gången hon trädde över tröskeln till armodets hem.

I could see by her shyness that it was the first time she had entered the home of the poor.

Hon gav vartdera av barnen en magnifik docka, och hon rodnade av glädje, när hon såg de smås strålande ansikten och hörde moderns:

She gave each child a magnificent doll, and she blushed with delight when she saw the little sisters' beaming faces and heard the poor mother's

"Gud välsigne fröken!"

"God bless you!"

Knappt hade en vecka förgått, förrän jag fann missen återigen i mitt mottagningsrum med ett nytt paket med ännu ett dussin dockor, och tolv andra sjuka och fattiga barn glömde bort allt sitt elände.

Hardly had a week passed before she brought me another dozen of dolls, and twelve more sick and destitute children forgot all about their misery.

På julafton presiderade hon vid en stor fest i Jardin-des-Plantes-kvarteret, där större delen av Paris’ fattiga italienare ha sina hem, och julgranen dignade under tyngden av alla möjliga slags dockor.

At Christmas I got up a big festa at the Jardin-des-Plantes quarter, where most of the poor Italians live, and the Christmas-tree was loaded with dolls of all sizes and descriptions.

Hon fortsatte att komma med det ena stora paketet dockor efter det andra, och efter en tid visste jag knappast, vad jag skulle taga mig till med dem, ty jag hade snart flera dockor, än jag hade patienter.

She went on bringing me more and more dolls, and there came a time when I did not know what to do with them, for I had more dolls than patients.

Alla stolar och bord i mina rum var upptagna av dockor, och folk började fråga mig, huru "de kära barnen" mådde, och bedja att få se dem och, när jag sade att jag var ogift och inte hade några barn, ville de ej tro mig.

Every chair and table in my rooms was occupied by a doll, and people asked me to show them "the dear children," and when I told them I was a bachelor and had not got any they would not believe me.

För att tala om sanningen slutade det med att, när våren kom, ordinerade jag missen till St. Moritz "for change of air" — för ombyte av luft.

To tell you the truth, when spring came I sent the lady to St. Moritz for change of air.

Jag har aldrig sett henne sedan dess, men skulle hon händelsevis komma över den här boken, så kan det måhända intressera henne att veta, att det var hon och hennes dockor som först kom mig att tänka på, att det kunde måhända löna mödan att låta utge de här artiklarna i bokform.

I have never seen her since, but should she come across this book she may know that it was she and her dolls who decided its publication, and it is in her honour I have given the Toy article the first place.

¶ Kort därefter mottog jag ett brev från en obekant person som skrev, att han var borgmästare och att han, sedan han läst i en tidning den där artikeln "För dem som har sinne för musik", hade återtagit förbudet för positivspelare att spela på gatorna i hans stad och att han förmanat sina barn att ge en slant av sina fickpengar åt varje gammal positivspelare, de träffade på, ty — "kanske är det Don Gaetano"!

Some time ago I received a letter from a man I do not know, who wrote me that he was the mayor of a large town. He said that after having read a little paper called "For those who love Music"[2] he had revoked the order which forbade organ-grinders to play in the streets of his town, and had told his children always to give the old man a penny, for "perhaps it is Don Gaetano!"

Jag erkänner, att jag kände mig mycket smickrad över detta brev, och den snälle borgmästaren har nog också sin dryga andel i ansvaret för offentliggörandet av denna bok.

I admit I was immensely flattered by this, and in honour of the kind mayor I have placed his paper second.

Jag har tills dato förgäves väntat på något slags erkännande från Tyskarne på Capri — när det brevet kommer, skall min litterära ärelystnad nå sin zenit och jag kommer att försjunka i tystnad.

I have not heard from the Germans in Capri yet, but when that letter comes I believe my literary ambition will have reached its zenith, and that I shall relapse into silence again.