överrumpling

Swedish

Etymology

From överrumpla +‎ -ing.

Noun

överrumpling c

1. blindsiding (the act of catching someone off guard)

Declension

Declension of överrumpling

		nominative	genitive
singular	indefinite	överrumpling	överrumplings
	definite	överrumplingen	överrumplingens
plural	indefinite	överrumplingar	överrumplingars
	definite	överrumplingarna	överrumplingarnas

Further reading

• överrumpling in Svenska Akademiens ordböcker