överraskningsmoment

Swedish

Etymology

From överraskning (“surprise”) +‎ -s- +‎ moment (“element”).

Noun

överraskningsmoment n

1. something that catches one by surprise

Usage notes

An element of surprise when used strategically on others.

Declension

Declension of överraskningsmoment

		nominative	genitive
singular	indefinite	överraskningsmoment	överraskningsmoments
	definite	överraskningsmomentet	överraskningsmomentets
plural	indefinite	överraskningsmoment	överraskningsmoments
	definite	överraskningsmomenten	överraskningsmomentens