överlappa

See also: overlappa

Swedish

Partial calque of English overlap, from över (“over”) +‎ English lap +‎ -a. First attested in 1897.

överlappa (present överlappar, preterite överlappade, supine överlappat, imperative överlappa)

Conjugation of överlappa (weak)

	Active		Passive
Infinitive	överlappa		överlappas
Supine	överlappat		överlappats
Imperative	överlappa		—
Imper. plural¹	överlappen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	överlappar	överlappade	överlappas	överlappades
Ind. plural¹	överlappa	överlappade	överlappas	överlappades
Subjunctive²	överlappe	överlappade	överlappes	överlappades
	Participles
Present participle	överlappande
Past participle	överlappad
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.