överlappa
Jump to navigation
Jump to search
See also: overlappa
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Partial calque of English overlap, from över (“over”) + English lap + -a. First attested in 1897.
Verb
[edit]överlappa (present överlappar, preterite överlappade, supine överlappat, imperative överlappa)
- to overlap
Conjugation
[edit]Conjugation of överlappa (weak)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | överlappa | överlappas | ||
Supine | överlappat | överlappats | ||
Imperative | överlappa | — | ||
Imper. plural1 | överlappen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | överlappar | överlappade | överlappas | överlappades |
Ind. plural1 | överlappa | överlappade | överlappas | överlappades |
Subjunctive2 | överlappe | överlappade | överlappes | överlappades |
Participles | ||||
Present participle | överlappande | |||
Past participle | överlappad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |