överlappa
See also: overlappa
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Partial calque of English overlap, from över (“over”) + English lap + -a. First attested in 1897.
Verb
[edit]överlappa (present överlappar, preterite överlappade, supine överlappat, imperative överlappa)
- to overlap
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | överlappa | överlappas | ||
| supine | överlappat | överlappats | ||
| imperative | överlappa | — | ||
| imper. plural1 | överlappen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | överlappar | överlappade | överlappas | överlappades |
| ind. plural1 | överlappa | överlappade | överlappas | överlappades |
| subjunctive2 | överlappe | överlappade | överlappes | överlappades |
| present participle | överlappande | |||
| past participle | överlappad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.