överklaga

Swedish

Etymology

From över- +‎ klaga.

Verb

överklaga (present överklagar, preterite överklagade, supine överklagat, imperative överklaga)

1. (law) to appeal (a sentence to a higher court)

Conjugation

Conjugation of överklaga (weak)

	active		passive
infinitive	överklaga		överklagas
supine	överklagat		överklagats
imperative	överklaga		—
imper. plural1	överklagen		—
	present	past	present	past
indicative	överklagar	överklagade	överklagas	överklagades
ind. plural1	överklaga	överklagade	överklagas	överklagades
subjunctive2	överklage	överklagade	överklages	överklagades
present participle		överklagande
past participle		överklagad

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

• överpröva

Further reading

• överklaga in Svensk ordbok.