överklaga

Swedish

Etymology

From över- +‎ klaga.

Verb

överklaga (present överklagar, preterite överklagade, supine överklagat, imperative överklaga)

1. (law) to appeal (a sentence to a higher court)

Conjugation

Conjugation of överklaga (weak)

	Active		Passive
Infinitive	överklaga		överklagas
Supine	överklagat		överklagats
Imperative	överklaga		—
Imper. plural1	överklagen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	överklagar	överklagade	överklagas	överklagades
Ind. plural1	överklaga	överklagade	överklagas	överklagades
Subjunctive2	överklage	överklagade	överklages	överklagades
	Participles
Present participle	överklagande
Past participle	överklagad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

• överpröva

Further reading

• överklaga in Svensk ordbok.
• överklaga in Reverso Context (Swedish-English)