överkant

See also: overkant

Swedish

Etymology

över- (“over-”) +‎ kant (“edge”)

Noun

överkant c

1. an upper edge (of something)
2. (in "i överkant") on the high side, a bit too much

   Kostnadsuppskattningen är nog lite i överkant

   The cost estimate is probably a bit on the high side

Declension

Declension of överkant

		nominative	genitive
singular	indefinite	överkant	överkants
	definite	överkanten	överkantens
plural	indefinite	överkanter	överkanters
	definite	överkanterna	överkanternas

Antonyms

• underkant

References

• överkant in Svensk ordbok (SO)
• överkant in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)