överglänsa

Swedish

Etymology

över- (“over-”) +‎ glänsa (“shine”)

Verb

överglänsa (present överglänser, preterite överglänste, supine överglänst, imperative övergläns)

1. to show greater skill or performance; to outshine, to one up, to excel

   Lärjungen överglänste mästaren i svärdduellen

   The disciple outshone his master in the sword duel

Conjugation

Conjugation of överglänsa (weak)

	active		passive
infinitive	överglänsa		överglänsas
supine	överglänst		överglänsts
imperative	övergläns		—
imper. plural1	överglänsen		—
	present	past	present	past
indicative	överglänser	överglänste	överglänses	överglänstes
ind. plural1	överglänsa	överglänste	överglänsas	överglänstes
subjunctive2	överglänse	överglänste	överglänses	överglänstes
present participle		överglänsande
past participle		överglänst

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

• bräcka
• överflygla
• övertrumfa
• överträffa

References

• överglänsa in Svensk ordbok (SO)
• överglänsa in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)