öveç

See also: ovec and -ovec

Turkish

Noun

öveç (definite accusative öveci, plural öveçler)

1. three- or four-year-old male sheep

Declension

Declension of öveç

singular plural nominative öveç öveçler definite accusative öveci öveçleri dative övece öveçlere locative öveçte öveçlerde ablative öveçten öveçlerden genitive övecin öveçlerin Possessive forms nominative singular plural 1st singular övecim öveçlerim 2nd singular övecin öveçlerin 3rd singular öveci öveçleri 1st plural övecimiz öveçlerimiz 2nd plural öveciniz öveçleriniz 3rd plural öveçleri öveçleri definite accusative singular plural 1st singular övecimi öveçlerimi 2nd singular övecini öveçlerini 3rd singular övecini öveçlerini 1st plural övecimizi öveçlerimizi 2nd plural övecinizi öveçlerinizi 3rd plural öveçlerini öveçlerini dative singular plural 1st singular övecime öveçlerime 2nd singular övecine öveçlerine 3rd singular övecine öveçlerine 1st plural övecimize öveçlerimize 2nd plural övecinize öveçlerinize 3rd plural öveçlerine öveçlerine locative singular plural 1st singular övecimde öveçlerimde 2nd singular övecinde öveçlerinde 3rd singular övecinde öveçlerinde 1st plural övecimizde öveçlerimizde 2nd plural övecinizde öveçlerinizde 3rd plural öveçlerinde öveçlerinde ablative singular plural 1st singular övecimden öveçlerimden 2nd singular övecinden öveçlerinden 3rd singular övecinden öveçlerinden 1st plural övecimizden öveçlerimizden 2nd plural övecinizden öveçlerinizden 3rd plural öveçlerinden öveçlerinden genitive singular plural 1st singular övecimin öveçlerimin 2nd singular övecinin öveçlerinin 3rd singular övecinin öveçlerinin 1st plural övecimizin öveçlerimizin 2nd plural övecinizin öveçlerinizin 3rd plural öveçlerinin öveçlerinin

Related terms

• Öveçler
• koyun