årgång

Swedish

Etymology

år +‎ gång, cognate with German Jahrgang

Noun

årgång c

1. a year (of a publication), a volume
2. vintage, a (harvest) year (of a wine)
3. a model year (of an automobile)
4. a class, a year (of students)

Declension

Declension of årgång

		nominative	genitive
singular	indefinite	årgång	årgångs
	definite	årgången	årgångens
plural	indefinite	årgångar	årgångars
	definite	årgångarna	årgångarnas

Related terms

• årgångsvin

Further reading

• årgång in Svensk ordbok.