ångra

See also: angra

Swedish

Etymology

From Old Norse angra (“to annoy", "grieve", "vex”), from angr (“injury", "harm", "grief”). Compare Norwegian Bokmål anger and English anger.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Verb

ångra (present ångrar, preterite ångrade, supine ångrat, imperative ångra)

1. to regret
   • 1917, Bibeln, Jeremia 4:28

     Därför sörjer jorden, och himmelen därovan kläder sig i sorgdräkt, därför att jag så har talat och beslutit och ej kan ångra det eller taga det tillbaka.

     For this shall the earth mourn, and the heavens above be black; because I have spoken it, I have purposed it, and will not repent, neither will I turn back from it. (KJV)

2. to undo

Conjugation

Conjugation of ångra (weak)

	active		passive
infinitive	ångra		ångras
supine	ångrat		ångrats
imperative	ångra		—
imper. plural1	ångren		—
	present	past	present	past
indicative	ångrar	ångrade	ångras	ångrades
ind. plural1	ångra	ångrade	ångras	ångrades
subjunctive2	ångre	ångrade	ångres	ångrades
present participle		ångrande
past participle		ångrad

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading

• ångra in Svensk ordbok.

Anagrams

• angår, gråna, några, ångar