äventyr

See also: æventyr

Swedish

Etymology

From late Old Norse æfintýr, from Middle Low German eventü̂r, from Middle French adventure (“aventure”).

Pronunciation

• Audio:

  (file)

• Rhymes: -yːr

Noun

äventyr n

1. an adventure (unusual, exciting (and dangerous) undertaking or experience)

Declension

Declension of äventyr

		nominative	genitive
singular	indefinite	äventyr	äventyrs
	definite	äventyret	äventyrets
plural	indefinite	äventyr	äventyrs
	definite	äventyren	äventyrens

Derived terms

• textäventyr (“text adventure”)
• till äventyrs (“by chance, perchance, as an (unexpected) possibility”)
• vid äventyr av (“under pain of”)
• äventyrsspel (“adventure game”)

Related terms

• äventyra
• äventyrare

References

• äventyr in Svensk ordbok (SO)
• äventyr in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)