ärkehertig

Swedish

Etymology

From ärke- +‎ hertig.

Noun

ärkehertig c

1. archduke

Declension

Declension of ärkehertig

		nominative	genitive
singular	indefinite	ärkehertig	ärkehertigs
	definite	ärkehertigen	ärkehertigens
plural	indefinite	ärkehertigar	ärkehertigars
	definite	ärkehertigarna	ärkehertigarnas

Related terms

• ärkehertiginna

Further reading

• ärkehertig in Svenska Akademiens ordböcker