äpple

See also: Apple and apple

Swedish

äpplen

Etymology

From Old Norse epli, from Proto-Germanic *apaliją, *apluz (“apple, fruit”), from Proto-Indo-European *h₂ébōl.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈɛplɛ/

• Audio:

  (file)

• Audio:

  (file)

Noun

äpple n

1. an apple (fruit)

   Synonyms: pall, paller

   äta ett äpple

   eat an apple

   ett äpple om dagen håller doktorn borta (från magen) / ett äpple om dagen är bra för magen

   an apple a day keeps the doctor away

   (literally, “an apple a day keeps the doctor away (from your stomach) / an apple a day is good for your stomach”)

Usage notes

In compounds, the form äppel- is more common (though äpple- is considered standard as well).

Declension

Declension of äpple

		nominative	genitive
singular	indefinite	äpple	äpples
	definite	äpplet	äpplets
plural	indefinite	äpplen	äpplens
	definite	äpplena	äpplenas

Derived terms

• adamsäpple
• astrakanäpple
• erisäpple
• galläpple
• glasäpple
• granatäpple
• guldäpple
• höstäpple
• matäpple
• paradisäpple
• riksäpple
• sommaräpple
• stridsäpple
• suräpple
• vinteräpple
• äppelbit
• äppelblad
• äppelblom
• äppelblomma
• äppelcider
• äppelgelé
• äppeljuice
• äppelkaka
• äppelkart
• äppelkindad
• äppelklyfta
• äppelknyckarbyxa
• äppelkäck
• äppelkärna
• äppelmos
• äppelmunk
• äppelmust
• äppelodling
• äppelpaj
• äppelskal
• äppelskrott
• äppelskörd
• äppelsort
• äppelsyra
• äppelträd
• äppelvin
• äppelvinäger
• äpplen och päron
• ätäpple

 

See also

• frukt (“fruit”)

References

• äpple in Svensk ordbok (SO)
• äpple in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• äpple in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
• Svensk MeSH