vanställa
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Verb
[edit]vanställa (present vanställer, preterite vanställde, supine vanställt, imperative vanställ)
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | vanställa | vanställas | ||
| supine | vanställt | vanställts | ||
| imperative | vanställ | — | ||
| imper. plural1 | vanställen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | vanställer | vanställde | vanställs, vanställes | vanställdes |
| ind. plural1 | vanställa | vanställde | vanställas | vanställdes |
| subjunctive2 | vanställe | vanställde | vanställes | vanställdes |
| present participle | vanställande | |||
| past participle | vanställd | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.