våldta

See also: valdta

Swedish

Etymology

våld (“violence”) +‎ ta (“take”)

Verb

våldta (present våldtar, preterite våldtog, supine våldtagit, imperative våldta)

1. to rape (to force sexual intercourse)

Conjugation

Conjugation of våldta (class 6 strong)

	active		passive
infinitive	våldta		våldtas
supine	våldtagit		våldtagits
imperative	våldta		—
imper. plural1	våldtan		—
	present	past	present	past
indicative	våldtar	våldtog	våldtas	våldtogs
ind. plural1	våldta	våldtogo	våldtas	våldtogos
subjunctive2	våldta	våldtoge	våldtas	våldtoges
present participle		våldtagande
past participle		våldtagen

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Conjugation of våldtaga (class 6 strong, dated)

	active		passive
infinitive	våldtaga		våldtagas
supine	våldtagit		våldtagits
imperative	våldtag		—
imper. plural1	våldtagen		—
	present	past	present	past
indicative	våldtager	våldtog	våldtages	våldtogs
ind. plural1	våldtaga	våldtogo	våldtagas	våldtogos
subjunctive2	våldtage	våldtoge	våldtages	våldtoges
present participle		våldtagande
past participle		våldtagen

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• våldtagare

Related terms

• våldtäkt (“rape”)

Further reading

• våldta in Svensk ordbok.