väpna
Appearance
Swedish
[edit]Etymology
[edit]From Old Swedish vǣpna, from Old Norse vǽpna, vápna. Cognate of Middle Low German wêpenen, wâpenen. Attested on Södermanlands runinskrifter 137 in the form ᚢᛅᚴᛏᛁ (uakti).
Verb
[edit]väpna (present väpnar, preterite väpnade, supine väpnat, imperative väpna)
- arm (furnish with weapons)
Usage notes
[edit]Mostly in the past participle form.
Conjugation
[edit]active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | väpna | väpnas | ||
supine | väpnat | väpnats | ||
imperative | väpna | — | ||
imper. plural1 | väpnen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | väpnar | väpnade | väpnas | väpnades |
ind. plural1 | väpna | väpnade | väpnas | väpnades |
subjunctive2 | väpne | väpnade | väpnes | väpnades |
present participle | väpnande | |||
past participle | väpnad |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Derived terms
[edit]Related terms
[edit]References
[edit]- väpna in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- väpna in Svensk ordbok (SO)
- väpna in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- vapen in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
- Runinskrift Sö 137, Samnordisk runtextdatabas 2020, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.