vältra
Swedish
[edit]Etymology
[edit]From Old Swedish væltra, from välta (“tip over”).
Verb
[edit]vältra (present vältrar, preterite vältrade, supine vältrat, imperative vältra)
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | vältra | vältras | ||
| supine | vältrat | vältrats | ||
| imperative | vältra | — | ||
| imper. plural1 | vältren | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | vältrar | vältrade | vältras | vältrades |
| ind. plural1 | vältra | vältrade | vältras | vältrades |
| subjunctive2 | vältre | vältrade | vältres | vältrades |
| present participle | vältrande | |||
| past participle | vältrad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
References
[edit]- vältra in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- vältra in Svensk ordbok (SO)
- vältra in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- vältra in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)