utmärka
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Verb
[edit]utmärka (present utmärker, preterite utmärkte, supine utmärkt, imperative utmärk)
- to distinguish (set apart)
- Det som utmärker djuret är dess märkliga prickar
- What distinguishes the animal is its peculiar dots
- Han utmärkte sig som lagets bästa spelare
- He distinguished himself as the team's best player
- to mark out (place marks along, of for example a path or border)
- Synonym: (more common) märka ut
- to mark (act as an identifier of a spot or the like)
- Synonym: (less common) märka ut
- En minnessten utmärker platsen där han stupade
- A memorial stone marks the spot where he fell
- to give (an honor) to, to distinguish
- Soldaten utmärktes med en medalj för sitt mod
- The soldier was distinguished with a medal for his bravery
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | utmärka | utmärkas | ||
| supine | utmärkt | utmärkts | ||
| imperative | utmärk | — | ||
| imper. plural1 | utmärken | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | utmärker | utmärkte | utmärks, utmärkes | utmärktes |
| ind. plural1 | utmärka | utmärkte | utmärkas | utmärktes |
| subjunctive2 | utmärke | utmärkte | utmärkes | utmärktes |
| present participle | utmärkande | |||
| past participle | utmärkt | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.