uppröra
Swedish
[edit]Etymology
[edit]upp + röra. Cognate of Danish oprøre. Compare English stir up.
Verb
[edit]uppröra (present upprör, preterite upprörde, supine upprört, imperative upprör)
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | uppröra | uppröras | ||
| supine | upprört | upprörts | ||
| imperative | upprör | — | ||
| imper. plural1 | upprören | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | upprör | upprörde | upprörs, uppröres | upprördes |
| ind. plural1 | uppröra | upprörde | uppröras | upprördes |
| subjunctive2 | uppröre | upprörde | uppröres | upprördes |
| present participle | upprörande | |||
| past participle | upprörd | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.