upplåta
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Verb
[edit]upplåta (present upplåter, preterite upplät, supine upplåtit, imperative upplåt)
- to allow (something for use)
Conjugation
[edit]Conjugation of upplåta (class 7 strong)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | upplåta | upplåtas | ||
| Supine | upplåtit | upplåtits | ||
| Imperative | upplåt | — | ||
| Imper. plural1 | upplåten | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | upplåter | upplät | upplåts, upplåtes | uppläts |
| Ind. plural1 | upplåta | uppläto | upplåtas | upplätos |
| Subjunctive2 | upplåte | uppläte | upplåtes | upplätes |
| Participles | ||||
| Present participle | upplåtande | |||
| Past participle | upplåten | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||