upplåta
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Verb
[edit]upplåta (present upplåter, preterite upplät, supine upplåtit, imperative upplåt)
- to allow (something for use)
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | upplåta | upplåtas | ||
| supine | upplåtit | upplåtits | ||
| imperative | upplåt | — | ||
| imper. plural1 | upplåten | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | upplåter | upplät | upplåts, upplåtes | uppläts |
| ind. plural1 | upplåta | uppläto | upplåtas | upplätos |
| subjunctive2 | upplåte | uppläte | upplåtes | upplätes |
| present participle | upplåtande | |||
| past participle | upplåten | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.