upphäva

Swedish

Etymology

upp +‎ häva, literally: to upheave

Verb

upphäva (present upphäver, preterite upphävde, supine upphävt, imperative upphäv)

1. (law) to abate or repeal (a passage of a law or an entire law)
2. to lift (a ban), to cancel, to terminate, to recall

Conjugation

Conjugation of upphäva (weak)

	active		passive
infinitive	upphäva		upphävas
supine	upphävt		upphävts
imperative	upphäv		—
imper. plural1	upphäven		—
	present	past	present	past
indicative	upphäver	upphävde	upphävs, upphäves	upphävdes
ind. plural1	upphäva	upphävde	upphävas	upphävdes
subjunctive2	upphäve	upphävde	upphäves	upphävdes
present participle		upphävande
past participle		upphävd

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Conjugation of upphäva (class 6 strong, archaic)

	active		passive
infinitive	upphäva		upphävas
supine	upphävit		upphävits
imperative	upphäv		—
imper. plural1	upphäven		—
	present	past	present	past
indicative	upphäver	upphov	upphävs, upphäves	upphovs
ind. plural1	upphäva	upphovo	upphävas	upphovos
subjunctive2	upphäve	upphove	upphäves	upphoves
present participle		upphävande
past participle		upphäven

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading

• upphäva in Svensk ordbok.