tjänstgöra

Swedish

Etymology

From tjänst +‎ göra.

Verb

tjänstgöra (present tjänstgör, preterite tjänstgjorde, supine tjänstgjort, imperative tjänstgör)

1. to service, to do service, to function (in a role), to work

Conjugation

Conjugation of tjänstgöra (weak)

	active		passive
infinitive	tjänstgöra		—
supine	tjänstgjort		—
imperative	tjänstgör		—
imper. plural1	tjänstgören		—
	present	past	present	past
indicative	tjänstgör	tjänstgjorde	—	—
ind. plural1	tjänstgöra	tjänstgjorde	—	—
subjunctive2	tjänstgöre	tjänstgjorde	—	—
present participle		tjänstgörande
past participle		—

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• tjänstgöring

See also

• befälhavande
• ordinarie
• tillförordnad
• vikariera