tillmäta

Swedish

Etymology

till +‎ mäta

Verb

tillmäta (present tillmäter, preterite tillmätte, supine tillmätt, imperative tillmät)

1. to ascribe (a characteristic, importance, or the like to someone or something)

   Han tillmäts superkrafter av sina anhängare

   Superpowers are ascribed to him by his followers

   Domstolen tillmätte hennes vittnesmål stor betydelse

   The court ascribed great importance to her testimony

Conjugation

Conjugation of tillmäta (weak)

	active		passive
infinitive	tillmäta		tillmätas
supine	tillmätt		tillmätts
imperative	tillmät		—
imper. plural1	tillmäten		—
	present	past	present	past
indicative	tillmäter	tillmätte	tillmäts, tillmätes	tillmättes
ind. plural1	tillmäta	tillmätte	tillmätas	tillmättes
subjunctive2	tillmäte	tillmätte	tillmätes	tillmättes
present participle		tillmätande
past participle		tillmätt

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

• tillskriva

References

• tillmäta in Svensk ordbok (SO)
• tillmäta in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• tillmäta in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)