tillföra
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Verb
[edit]tillföra (present tillför, preterite tillförde, supine tillfört, imperative tillför)
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | tillföra | tillföras | ||
| supine | tillfört | tillförts | ||
| imperative | tillför | — | ||
| imper. plural1 | tillfören | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | tillför | tillförde | tillförs, tillföres | tillfördes |
| ind. plural1 | tillföra | tillförde | tillföras | tillfördes |
| subjunctive2 | tillföre | tillförde | tillföres | tillfördes |
| present participle | tillförande | |||
| past participle | tillförd | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.