sprätta upp

Swedish

Etymology 1

Verb

sprätta upp (present sprättar upp, preterite sprättade upp, supine sprättat upp, imperative sprätta upp)

1. to cut open; cut along a fold (as of an envelope)
2. to cut a seam; to separate two objects which were sewn together
3. (somewhat vulgar) to cut open a body

   Jag ska sprätta upp 'an

   I'm gonna cut him open

Usage notes

This inflectional pattern is the most common, but see further under "sprätta" for other paradigms.

Conjugation

Conjugation of sprätta (weak)

	active		passive
infinitive	sprätta upp		sprättas upp
supine	sprättat upp		sprättats upp
imperative	sprätta upp		—
imper. plural1	sprätten upp		—
	present	past	present	past
indicative	sprättar upp	sprättade upp	sprättas upp	sprättades upp
ind. plural1	sprätta upp	sprättade upp	sprättas upp	sprättades upp
subjunctive2	sprätte upp	sprättade upp	sprättes upp	sprättades upp
present participle		uppsprättande
past participle		uppsprättad

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Etymology 2

Verb

sprätta upp (present sprätter upp, preterite sprätte upp, supine sprätt upp, imperative sprätt upp)

1. to kick up (dust, dirt, or the like)

Usage notes

This inflectional pattern is the most common, but see further under sprätta for other paradigms.

Conjugation

Conjugation of sprätta (weak)

	active		passive
infinitive	sprätta upp		sprättas upp
supine	sprätt upp		sprätts upp
imperative	sprätt upp		—
imper. plural1	sprätten upp		—
	present	past	present	past
indicative	sprätter upp	sprätte upp	sprätts upp, sprättes upp	sprättes upp
ind. plural1	sprätta upp	sprätte upp	sprättas upp	sprättes upp
subjunctive2	sprätte upp	sprätte upp	sprättes upp	sprättes upp
present participle		uppsprättande
past participle		uppsprätt

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

• sprätta upp in Svensk ordbok (SO)
• sprätta upp in Svenska Akademiens ordböcker
• sprätta upp in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)