skrävla
See also: skravla
Swedish
[edit]Verb
[edit]skrävla (present skrävlar, preterite skrävlade, supine skrävlat, imperative skrävla)
- to brag or boast in an unrestrained manner
Conjugation
[edit]Conjugation of skrävla (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | skrävla | skrävlas | ||
| Supine | skrävlat | skrävlats | ||
| Imperative | skrävla | — | ||
| Imper. plural1 | skrävlen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | skrävlar | skrävlade | skrävlas | skrävlades |
| Ind. plural1 | skrävla | skrävlade | skrävlas | skrävlades |
| Subjunctive2 | skrävle | skrävlade | skrävles | skrävlades |
| Participles | ||||
| Present participle | skrävlande | |||
| Past participle | — | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||