sammanfläta

Swedish

Alternative forms

• fläta samman

Etymology

Compound of samman +‎ fläta.

Verb

sammanfläta (present sammanflätar, preterite sammanflätade, supine sammanflätat, imperative sammanfläta)

1. interweave
2. (figurative) conflate

Conjugation

Conjugation of sammanfläta (weak)

	active		passive
infinitive	sammanfläta		sammanflätas
supine	sammanflätat		sammanflätats
imperative	sammanfläta		—
imper. plural1	sammanfläten		—
	present	past	present	past
indicative	sammanflätar	sammanflätade	sammanflätas	sammanflätades
ind. plural1	sammanfläta	sammanflätade	sammanflätas	sammanflätades
subjunctive2	sammanfläte	sammanflätade	sammanflätes	sammanflätades
present participle		sammanflätande
past participle		sammanflätad

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading

• sammanfläta in Svenska Akademiens ordböcker