poängtera

Swedish

Etymology

Borrowed from French pointer, equivalent to poäng +‎ -era.

Verb

poängtera (present poängterar, preterite poängterade, supine poängterat, imperative poängtera)

1. to point (out), to make a point (of), to emphasize, to stress

Conjugation

Conjugation of poängtera (weak)

	active		passive
infinitive	poängtera		poängteras
supine	poängterat		poängterats
imperative	poängtera		—
imper. plural1	poängteren		—
	present	past	present	past
indicative	poängterar	poängterade	poängteras	poängterades
ind. plural1	poängtera	poängterade	poängteras	poängterades
subjunctive2	poängtere	poängterade	poängteres	poängterades
present participle		poängterande
past participle		poängterad

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

• punktera