omnämna

Swedish

Etymology

om +‎ nämna

Verb

omnämna (present omnämner, preterite omnämnde, supine omnämnt, imperative omnämn)

1. to mention (a person in a text)

Conjugation

Conjugation of omnämna (weak)

	active		passive
infinitive	omnämna		omnämnas
supine	omnämnt		omnämnts
imperative	omnämn		—
imper. plural1	omnämnen		—
	present	past	present	past
indicative	omnämner	omnämnde	omnämns, omnämnes	omnämndes
ind. plural1	omnämna	omnämnde	omnämnas	omnämndes
subjunctive2	omnämne	omnämnde	omnämnes	omnämndes
present participle		omnämnande
past participle		omnämnd

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading

• omnämna in Svensk ordbok.