omnämna
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Verb
[edit]omnämna (present omnämner, preterite omnämnde, supine omnämnt, imperative omnämn)
- to mention (a person in a text)
Conjugation
[edit]Conjugation of omnämna (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | omnämna | omnämnas | ||
| Supine | omnämnt | omnämnts | ||
| Imperative | omnämn | — | ||
| Imper. plural1 | omnämnen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | omnämner | omnämnde | omnämns, omnämnes | omnämndes |
| Ind. plural1 | omnämna | omnämnde | omnämnas | omnämndes |
| Subjunctive2 | omnämne | omnämnde | omnämnes | omnämndes |
| Participles | ||||
| Present participle | omnämnande | |||
| Past participle | omnämnd | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Further reading
[edit]- omnämna in Svensk ordbok.