närgången

Swedish

Etymology

när (“near”) +‎ gången (“gone”)

Adjective

närgången (comparative närgångnare, superlative närgångnast)

1. (overly) personal, intrusive, impertinent

   Får jag ställa en lite närgången fråga?

   Can I ask you a slightly impertinent question?

2. inappropriately close, handsy

   Hon tyckte han började bli lite närgången

   She thought he was getting a bit handsy

Declension

Inflection of närgången

Indefinite	positive	comparative	superlative1
common singular	närgången	närgångnare	närgångnast
neuter singular	närgånget	närgångnare	närgångnast
plural	närgångna	närgångnare	närgångnast
masculine plural2	närgångne	närgångnare	närgångnast
Definite	positive	comparative	superlative
masculine singular3	närgångne	närgångnare	närgångnaste
all	närgångna	närgångnare	närgångnaste

¹ The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
² Dated or archaic.
³ Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

See also

• påflugen
• påträngande

References

• närgången in Svensk ordbok (SO)
• närgången in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• närgången in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)