möjliggöra
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Verb
[edit]möjliggöra (present möjliggör, preterite möjliggjorde, supine möjliggjort, imperative möjliggör)
- to enable, to make possible
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | möjliggöra | möjliggöras | ||
| supine | möjliggjort | möjliggjorts | ||
| imperative | möjliggör | — | ||
| imper. plural1 | möjliggören | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | möjliggör | möjliggjorde | möjliggörs, möjliggöres | möjliggjordes |
| ind. plural1 | möjliggöra | möjliggjorde | möjliggöras | möjliggjordes |
| subjunctive2 | möjliggöre | möjliggjorde | möjliggöres | möjliggjordes |
| present participle | möjliggörande | |||
| past participle | möjliggjord | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.