låtsas
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Formed from låts, present tense of låtas, itself inherited from Old Norse látast.
Pronunciation
[edit]Audio: (file)
Verb
[edit]låtsas (present låtsas, preterite låtsades, supine låtsats, imperative låtsas)
- (deponent) to pretend
- Vi kan inte längre låtsas att allt går bra
- We can no longer pretend that everything's fine
- Han låtsades inte höra mig
- He pretended not to hear me
- De låtsades vara björnar
- They pretended to be bears
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | — | låtsas | ||
| supine | — | låtsats | ||
| imperative | — | låtsas | ||
| imper. plural1 | — | låtsens | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | — | — | låtsas | låtsades |
| ind. plural1 | — | — | låtsas | låtsades |
| subjunctive2 | — | — | låtses | låtsades |
| present participle | låtsandes | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.