hwißla

Swedish

hwißla (present hwißlar, preterite hwißlade, supine hwißlat, imperative hwißla)

obsolete typography of vissla (“whistle”)
- 1740, Carl Gyllenborg, Svenska Sprätthöken, page 1:
  Går allena på Theatern up och ner, sprätter med benen, ajusterar och ser sig på alla kanter, hwißlar och siunger om hwarandra.
  Walking alone at the theater, moving up and down, kicking with the legs, adjusting and looking in all directions, whistling and singing alternately.