grundlägga

Swedish

Etymology

grund +‎ lägga

Verb

grundlägga (present grundlägger, preterite grundlade, supine grundlagt, imperative grundlägg)

1. to lay the foundation (to a building)
2. to found, to initiate, to establish (an organization, a business, a city, etc.)

Conjugation

Conjugation of grundlägga (weak)

	active		passive
infinitive	grundlägga		grundläggas
supine	grundlagt		grundlagts
imperative	grundlägg		—
imper. plural1	grundläggen		—
	present	past	present	past
indicative	grundlägger	grundlade	grundläggs, grundlägges	grundlades
ind. plural1	grundlägga	grundlade	grundläggas	grundlades
subjunctive2	grundlägge	grundlade	grundlägges	grundlades
present participle		grundläggande
past participle		grundlagd

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• grundläggare
• grundläggning

Further reading

• grundlägga in Svensk ordbok.