framföra

Swedish

fram (“forth”) +‎ föra (“bring”)

framföra (present framför, preterite framförde, supine framfört, imperative framför)

to express, to deliver (an opinion, a message, or the like)
framföra sin åsikt
express one's opinion

framföra ett varmt tack
express warm thanks

framföra ett budskap
(orally) deliver a message
to perform (something, in front of an audience)
Han framförde en publikfavorit
He performed an audience favorite
(law, formal) to drive, or otherwise make a vehicle move
Den tilltalade observerades framföra sin bil med uppenbara problem att hålla den på vägen
The defendant was observed driving his car with obvious problems when it came to keeping it on the road

Conjugation of framföra (weak)

	Active		Passive
Infinitive	framföra		framföras
Supine	framfört		framförts
Imperative	framför		—
Imper. plural¹	framfören		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	framför	framförde	framförs, framföres	framfördes
Ind. plural¹	framföra	framförde	framföras	framfördes
Subjunctive²	framföre	framförde	framföres	framfördes
	Participles
Present participle	framförande
Past participle	framförd
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.