frååge

See also: fraage

North Frisian

Pronunciation

• (Mooring) IPA^(key): [ˈfrɔːɡə ~ ˈfraʊ̯ɡə]

Etymology 1

From Middle Low German vrâgen, from Proto-West Germanic *frāgēn.

Verb

frååge

1. (Mooring) to ask

Conjugation

Conjugation of frååge (Mooring dialect)

infinitive I	frååge
infinitive II	(tu) fråågen
infinitive III	än frååg
past participle	frååged
imperative	frååg
	present	past
1st-person singular	frååg	frååged
2nd-person singular	fråågest	fråågedst
3rd-person singular	frååget	frååged
plural	frååge	fråågeden
	perfect	pluperfect
1st-person singular	hääw frååged	häi frååged
2nd-person singular	hääst frååged	häist frååged
3rd-person singular	heet frååged	häi frååged
plural	hääwe frååged	häin frååged
	future (schale)	future (wårde)
1st-person singular	schal frååge	wård frååge
2nd-person singular	schäät frååge	wårst frååge
3rd-person singular	schal frååge	wårt frååge
plural	schan frååge	wårde frååge

Alternative forms

• fraage (Föhr-Amrum)
• fraagi (Sylt)

Etymology 2

From Middle Low German vrâge, from Proto-West Germanic *frāgu.

Noun

frååge m (plural frååge)

1. (Mooring) question

Alternative forms

• fraag (Föhr-Amrum)
• Fraag (Sylt)