fjärma

Swedish

Etymology

Related to fjärran and fjärmare.

Verb

fjärma (present fjärmar, preterite fjärmade, supine fjärmat, imperative fjärma)

1. (often reflexive) to distance (something/oneself) from (move away from, often figuratively)

Conjugation

Conjugation of fjärma (weak)

	active		passive
infinitive	fjärma		fjärmas
supine	fjärmat		fjärmats
imperative	fjärma		—
imper. plural1	fjärmen		—
	present	past	present	past
indicative	fjärmar	fjärmade	fjärmas	fjärmades
ind. plural1	fjärma	fjärmade	fjärmas	fjärmades
subjunctive2	fjärme	fjärmade	fjärmes	fjärmades
present participle		fjärmande
past participle		fjärmad

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

• fjärma in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• fjärma in Svensk ordbok (SO)
• fjärma in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

Anagrams

• främja