föryngra
Swedish
[edit]Etymology
[edit]By surface analysis, för- + yngre + -a. Cognate of German verjüngen.
Verb
[edit]föryngra (present föryngrar, preterite föryngrade, supine föryngrat, imperative föryngra)
Conjugation
[edit]Conjugation of föryngra (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | föryngra | föryngras | ||
| Supine | föryngrat | föryngrats | ||
| Imperative | föryngra | — | ||
| Imper. plural1 | föryngren | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | föryngrar | föryngrade | föryngras | föryngrades |
| Ind. plural1 | föryngra | föryngrade | föryngras | föryngrades |
| Subjunctive2 | föryngre | föryngrade | föryngres | föryngrades |
| Participles | ||||
| Present participle | föryngrande | |||
| Past participle | föryngrad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||