föryngra
Swedish
[edit]Etymology
[edit]By surface analysis, för- + yngre + -a. Cognate of German verjüngen.
Verb
[edit]föryngra (present föryngrar, preterite föryngrade, supine föryngrat, imperative föryngra)
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | föryngra | föryngras | ||
| supine | föryngrat | föryngrats | ||
| imperative | föryngra | — | ||
| imper. plural1 | föryngren | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | föryngrar | föryngrade | föryngras | föryngrades |
| ind. plural1 | föryngra | föryngrade | föryngras | föryngrades |
| subjunctive2 | föryngre | föryngrade | föryngres | föryngrades |
| present participle | föryngrande | |||
| past participle | föryngrad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.