förvägra
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Verb
[edit]förvägra (present förvägrar, preterite förvägrade, supine förvägrat, imperative förvägra)
- to deny or refuse someone something; especially something which could have been expected to be allowed
- Fångarna förvägrades advokathjälp under förhöret.
- The prisoners were denied help from lawyers during the interrogation.
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | förvägra | förvägras | ||
| supine | förvägrat | förvägrats | ||
| imperative | förvägra | — | ||
| imper. plural1 | förvägren | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | förvägrar | förvägrade | förvägras | förvägrades |
| ind. plural1 | förvägra | förvägrade | förvägras | förvägrades |
| subjunctive2 | förvägre | förvägrade | förvägres | förvägrades |
| present participle | förvägrande | |||
| past participle | förvägrad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.