förtjusa
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Verb
[edit]förtjusa (present förtjuser, preterite förtjuste, supine förtjust, imperative förtjus)
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | förtjusa | förtjusas | ||
| supine | förtjust | förtjusts | ||
| imperative | förtjus | — | ||
| imper. plural1 | förtjusen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | förtjuser | förtjuste | förtjuses | förtjustes |
| ind. plural1 | förtjusa | förtjuste | förtjusas | förtjustes |
| subjunctive2 | förtjuse | förtjuste | förtjuses | förtjustes |
| present participle | förtjusande | |||
| past participle | förtjust | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.