förtöja
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Borrowed from Dutch vertuien (or Middle Low German vortoien), from Dutch tuien. Cognate of Danish fortøje. Original sense was likely close to "tie up". See also German vertäuen.
Verb
[edit]förtöja (present förtöjer, preterite förtöjde, supine förtöjt, imperative förtöj)
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | förtöja | förtöjas | ||
| supine | förtöjt | förtöjts | ||
| imperative | förtöj | — | ||
| imper. plural1 | förtöjen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | förtöjer | förtöjde | förtöjs, förtöjes | förtöjdes |
| ind. plural1 | förtöja | förtöjde | förtöjas | förtöjdes |
| subjunctive2 | förtöje | förtöjde | förtöjes | förtöjdes |
| present participle | förtöjande | |||
| past participle | förtöjd | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Antonyms
[edit]Derived terms
[edit]References
[edit]- förtöja in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- förtöja in Svensk ordbok (SO)
- förtöja in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- förtöja in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
- förtöja in Svenskt nautiskt lexikon (1920)