förtöja
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Borrowed from Dutch vertuien (or Middle Low German vortoien), from Dutch tuien. Cognate of Danish fortøje. Original sense was likely close to "tie up". See also German vertäuen.
Verb
[edit]förtöja (present förtöjer, preterite förtöjde, supine förtöjt, imperative förtöj)
Conjugation
[edit]Conjugation of förtöja (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förtöja | förtöjas | ||
| Supine | förtöjt | förtöjts | ||
| Imperative | förtöj | — | ||
| Imper. plural1 | förtöjen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förtöjer | förtöjde | förtöjs, förtöjes | förtöjdes |
| Ind. plural1 | förtöja | förtöjde | förtöjas | förtöjdes |
| Subjunctive2 | förtöje | förtöjde | förtöjes | förtöjdes |
| Participles | ||||
| Present participle | förtöjande | |||
| Past participle | förtöjd | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Antonyms
[edit]Derived terms
[edit]References
[edit]- förtöja in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- förtöja in Svensk ordbok (SO)
- förtöja in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- förtöja in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
- förtöja in Svenskt nautiskt lexikon (1920)