förstämma
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Borrowed from German verstimmen. By surface analysis, för- + stämma.
Verb
[edit]förstämma (present förstämmer, preterite förstämde, supine förstämt, imperative förstäm)
- (music) muffle
- (psychology) depress, deject
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | förstämma | förstämmas | ||
| supine | förstämt | förstämts | ||
| imperative | förstäm | — | ||
| imper. plural1 | förstämmen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | förstämmer | förstämde | förstäms, förstämmes | förstämdes |
| ind. plural1 | förstämma | förstämde | förstämmas | förstämdes |
| subjunctive2 | förstämme | förstämde | förstämmes | förstämdes |
| present participle | förstämmande | |||
| past participle | förstämd | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.