försona
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Verb
[edit]försona (present försonar, preterite försonade, supine försonat, imperative försona)
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | försona | försonas | ||
| supine | försonat | försonats | ||
| imperative | försona | — | ||
| imper. plural1 | försonen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | försonar | försonade | försonas | försonades |
| ind. plural1 | försona | försonade | försonas | försonades |
| subjunctive2 | försone | försonade | försones | försonades |
| present participle | försonande | |||
| past participle | försonad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.