förslava
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Verb
[edit]förslava (present förslavar, preterite förslavade, supine förslavat, imperative förslava)
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | förslava | förslavas | ||
| supine | förslavat | förslavats | ||
| imperative | förslava | — | ||
| imper. plural1 | förslaven | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | förslavar | förslavade | förslavas | förslavades |
| ind. plural1 | förslava | förslavade | förslavas | förslavades |
| subjunctive2 | förslave | förslavade | förslaves | förslavades |
| present participle | förslavande | |||
| past participle | förslavad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.