förnumstig

Swedish

Etymology

From Old Swedish fornumstogher (“reasonable”), from Old Swedish fornumst (“reason”), from Middle Low German vornumst (“reason”). Compare förnuft.

Adjective

förnumstig (comparative förnumstigare, superlative förnumstigast)

1. sententious (given to pompous moralizing)

   Synonym: snusförnuftig

Declension

Inflection of förnumstig
Indefinite	Positive	Comparative	Superlative2
Common singular	förnumstig	förnumstigare	förnumstigast
Neuter singular	förnumstigt	förnumstigare	förnumstigast
Plural	förnumstiga	förnumstigare	förnumstigast
Masculine plural3	förnumstige	förnumstigare	förnumstigast
Definite	Positive	Comparative	Superlative
Masculine singular1	förnumstige	förnumstigare	förnumstigaste
All	förnumstiga	förnumstigare	förnumstigaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic

Derived terms

• förnumstighet

References

• förnumstig in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• förnumstig in Svensk ordbok (SO)
• förnumstig in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• förnumstig in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)