förmå

See also: forma, formà, formá, formă, fôrma, formą, a-form, and -forma

Swedish

Etymology

From younger Old Swedish formā, apocopic form of older Old Swedish formāga, formāgha, from Middle Low German vermogen (or German vermögen), equivalent to för- +‎ må. Cognate with Danish formå, Norwegian formå, Old Norse formuga, younger Icelandic fyrirmoga and Dutch vermogen.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Verb

förmå (present förmår, preterite förmådde, supine förmått, imperative förmå)

1. to be capable, be able to

   Ingen tycktes förmå uppskatta konsten. "Ack denna ungdom.", tänkte jag för mig själv.

   No one seemed to be able to appreciate the art. "Oh this youth," I thought to myself.

2. (transitive) to make, to press, to encourage (someone) to do (something)
   • 2013 July 18, “”Dags kräva märkning av alla bosättarprodukter””, in Dagens Nyheter‎^[1]:

     Det ger EU en möjlighet att använda sig av handelspolitiska åtgärder för att förmå Israel att följa folkrätten.

     It gives the EU an opportunity to use trade policy aims to press Israel on following international law.

Conjugation

Conjugation of förmå (weak)

	active		passive
infinitive	förmå		förmås
supine	förmått		förmåtts
imperative	förmå		—
imper. plural1	förmån		—
	present	past	present	past
indicative	förmår	förmådde	förmås	förmåddes
ind. plural1	förmå	förmådde	förmås	förmåddes
subjunctive2	förmå	förmådde	förmås	förmåddes
present participle		förmående
past participle		förmådd

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• förmåga
• förmögen