förlova

See also: forlova

Swedish

Verb

förlova (present förlovar, preterite förlovade, supine förlovat, imperative förlova)

1. (reflexive, förlova sig) to become / get engaged (to be married)

Conjugation

Conjugation of förlova (weak)

	Active		Passive
Infinitive	förlova		förlovas
Supine	förlovat		förlovats
Imperative	förlova		—
Imper. plural1	förloven		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förlovar	förlovade	förlovas	förlovades
Ind. plural1	förlova	förlovade	förlovas	förlovades
Subjunctive2	förlove	förlovade	förloves	förlovades
	Participles
Present participle	förlovande
Past participle	förlovad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• förlovade (“engaged, betrothed”)
• förlovning (“engagement”)

References

• förlova sig in Svensk ordbok (SO)
• förlova in Svenska Akademiens ordböcker
• förlova in Svenska Akademiens ordböcker