förlova

See also: forlova

Swedish

Verb

förlova (present förlovar, preterite förlovade, supine förlovat, imperative förlova)

1. (reflexive, förlova sig) to become / get engaged (to be married)

Conjugation

Conjugation of förlova (weak)

	active		passive
infinitive	förlova		förlovas
supine	förlovat		förlovats
imperative	förlova		—
imper. plural1	förloven		—
	present	past	present	past
indicative	förlovar	förlovade	förlovas	förlovades
ind. plural1	förlova	förlovade	förlovas	förlovades
subjunctive2	förlove	förlovade	förloves	förlovades
present participle		förlovande
past participle		förlovad

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• förlovade (“engaged, betrothed”)
• förlovning (“engagement”)

References

• förlova sig in Svensk ordbok (SO)
• förlova in Svenska Akademiens ordböcker
• förlova in Svenska Akademiens ordböcker