förinta

See also: forinta and fórinta

Swedish

Etymology

From German vernichten, equivalent to för- +‎ intet +‎ -a. Cognate with Dutch vernietigen.

Verb

förinta (present förintar, preterite förintade, supine förintat, imperative förinta)

1. to annihilate

Conjugation

Conjugation of förinta (weak)

	Active		Passive
Infinitive	förinta		förintas
Supine	förintat		förintats
Imperative	förinta		—
Imper. plural1	förinten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förintar	förintade	förintas	förintades
Ind. plural1	förinta	förintade	förintas	förintades
Subjunctive2	förinte	förintade	förintes	förintades
	Participles
Present participle	förintande
Past participle	förintad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• förintelse
• förintare

References

• förinta in Svensk ordbok (SO)
• förinta in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)