förfäa
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Verb
[edit]förfäa (present förfäar, preterite förfäade, supine förfäat, imperative förfäa)
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | förfäa | förfäas | ||
| supine | förfäat | förfäats | ||
| imperative | förfäa | — | ||
| imper. plural1 | förfäen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | förfäar | förfäade | förfäas | förfäades |
| ind. plural1 | förfäa | förfäade | förfäas | förfäades |
| subjunctive2 | förfäe | förfäade | förfäes | förfäades |
| present participle | förfäande | |||
| past participle | förfäad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.