få för sig
Swedish
[edit]Verb
[edit]få för sig (present får för sig, preterite fick för sig, supine fått för sig, imperative få för sig)
- (reflexive) to get some (usually false) idea or impression
- I den tjocka dimman fick han för sig att månen var ett UFO
- In the thick fog he got the impression that the moon was a UFO
- (reflexive) to get the idea to do something
- Hon fick för sig att börja måla
- She got the idea to start painting
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | få för sig | — | ||
| supine | fått för sig | — | ||
| imperative | få för sig | — | ||
| imper. plural1 | fån för sig | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | får för sig | fick för sig | — | — |
| ind. plural1 | få för sig | fingo för sig | — | — |
| subjunctive2 | få för sig | finge för sig | — | — |
| present participle | — | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.